Connect with us

Experterna

På isen lär man sig åka skridskor: dags för byggbranschen att ge sig ut!

Den bistra sanningen är att alltför många av oss åker inte skridskor. Flera aktörer har inte ens brytt sig om att byta om och försöka ta sina första skär. Utan helt lugnt suttit på läktaren och iakttagit, det är trots allt rätt så mysigt på läktaren och man får ju korv och glass i periodpaus ändå.

Published

on

Jimmy Dahlström Regionchef Prolog

Nu stundar mörkare tider, termometern visar allt lägre temperaturer, men denna årstid är på många sätt varmare också. Vi tenderar att spendera mer tid tillsammans framför brasor, åker på skidresor, dricker varm choklad. Vi är närmare varandra. Under dessa tider får jag ibland chansen att följa med ett av mina syskonbarn på ishockeyträningar, morbror var ju en gång i tiden (preskriberat för längesen) en ganska lovande hockeyspelare, så han ska allt lära ut hur man åker skridskor.

Jag brukar berätta för min syster och hennes barn att skridskor, det lär man sig att åka på isen. Inte i böcker, eller på kurser. Skridskor lär man sig åka när man försöker, man ramlar, man kanske slår sig, men man lär sig av sina misstag. Ändrar på något och försöker igen.

Det har väl knappast undgått någon att produktivitet är branschens just nu hetaste buzzword. Alla pratar om det, några gör något åt saken, men de flesta sitter fortfarande på läktaren och iakttar de andra som åker skridskor, de andra som försöker, de andra som lär sig.

Det finns studier genomförda av McKinsey som visar att den bransch som haft störst produktivitetsutveckling sedan 1947 är jordbruket. Jordbruket har utvecklats något enormt under den givna tidsperioden. En av de allra största faktorerna för just den branschen har varit digitaliseringen, och den ökade graden av just av digitala processer.

Från att så grödor och annat med häst och plog till att ha storskaliga effektiva digitaliserade maskiner har deras effektivitet ökat radikalt. Byggbranschen däremot har om man raljerar lite grann stått stilla; vi bygger ett hus till stor del likadant som vi gjorde 1947.

Detta är såklart inte helt sant, en hel del har ändrats. Men den bistra sanningen är att alltför många av oss åker inte skridskor. Under flertalet år har till och med flera aktörer inte ens brytt sig om att byta om och försöka ta sina första skär. Utan helt lugnt suttit på läktaren och iakttagit, det är trots allt rätt så mysigt på läktaren och man få ju korv och glass i periodpaus ändå.

I förra veckan deltog jag på ett mycket spännande initiativ, ett event som heter Nordic Contech. Där fick jag möjligheten att se en positiv sida och en lite mindre smickrande sida från vår bransch. Den positiva sidan är att det finns massor med spännande krafter, start ups och företag som erbjuder digitala lösningar på många av våra utmaningar i branschen. Den lite mindre smickrande sidan är att det fortfarande är väldigt många aktörer som inte byter om och ger sig ut på isen.

Jag är optimist, förr eller senare kommer vi alla åka skridskor tillsammans i en hejdundrande fart, dem som inte byter om, svettas, ramlar, försöker och lär sig, kommer så småningom att få ägna sin tid till något annat än att åka skridskor.

Continue Reading
Click to comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Experterna

Hur hållbart är miljöcertifieringar egentligen?

Jag vill väldigt gärna ha fel i detta fall. Jag vill väldigt gärna att ni som läser inte delar mina åsikter och erfarenheter, och att ni då tar tillfället i akt och kommenterar, diskuterar och upplyser mig och andra hur det ser ut i dagsläget och hur det fungerar.

Published

on

Viktor Davidov header-2

För min samlade bild av hur byggbranschen fungerar idag är att en (eller flera) miljöcertifieringar ser fint ut på pappret, men när det kommer till kritan är det inte så viktigt ändå. Det jobbas hårt i början av projektet med att få in de krav och förutsättningar som krävs för att uppnå en eller flera miljöcertifieringar. Men ju längre projektet fortlöper desto mindre fokus läggs på uppgiften. Orsakerna till varför är många och varierar från projekt till projekt, och det finns säkert undantagsfall där min bild inte stämmer. En sak är dock helt klar. Idag krävs det extra resurser för att jobba med miljöcertifiering, resurser som inte finns eftersom miljöcertifiering inte står tillräckligt högt upp på allas agendor.

Personligen är jag väldigt angelägen om att branschen behöver höja upp statusen på miljöcertifiering och hållbarhetsfrågor, och att nyckeln till det är att minska den tid som krävs och de kostnader det medför i projekt.

Jag kommer nu i mitt resonemang avgränsa mig till byggprodukter.

Idag pratas det ofta om en loggbok där entreprenören ska fylla i vilka produkter och material som köps in och byggs in i ett projekt. Denna loggbok är precis vad ordet säger, en bok där du loggar dessa uppgifter. Jag har alltid ifrågasatt varför det heter “loggbok” och varför detta görs manuellt och i byggskedet, av entreprenörer och underentreprenörer. Det är dömt att misslyckas eftersom det inte finns tid ute i projektet, och eftersom det görs manuellt. 

Om vi istället i projekteringen projekterar digitalt med de produkter som ska köpas in och byggas in, som innehåller länkar till tillverkarens information om material och kemiska ämnen, produktens BVD, om de är BASTA-godkända med mera så resulterar det i att “loggboken” blir projekteringsmodellen (BIM-modellen). Då går det även i tidigt skede göra LCA analyser och TCO analyser på faktiskt och korrekt data.

Skulle nya produkt- och materialval behöva göras i byggskedet, då hanteras det genom att modellen uppdateras och på så vis hålls levande. Det i sin tur effektiviserar hela relationshandlingsförfarandet.

Tekniken finns idag. Det enda vi behöver göra är att ändra processer och metoder.

Först då blir miljöcertifieringar hållbart.

*BVD = Byggvarubedömning

*LCA = Livscykelanalys

*TCO = Total Cost of Ownership

Continue Reading

Experterna

Att ta tillvara på ögonblick

Någon ska någon gång ha sagt: ”Om någon presenterar en möjlighet för dig som du är osäker på om du klarar av, säg ja och lista ut hur du ska klara det senare.”

Published

on

Eller som Pippi sa det: ”Det har jag aldrig gjort förut, det klarar jag säkert av.”

Att våga ta chansen när den kommer är lätt i teorin men inte alltid så lätt i praktiken, framförallt inte när risken är stor, risken att inte kunna leverera det resultat till chefen som du planerat, risken att göra något ingen annan tidigare gjort.

Jag har förståelse för detta, jag är inte alltid ett praktexempel själv. Vad jag däremot vet är att många av oss i branschen suktar efter det stora genombrottet, när ska vi på allvar få genomslag?

Branschen är till bredden fylld med kompetens, kompetens som ofta är överrepresenterad men tillsammans misslyckas vi. Tar vi tillräckligt ofta chansen? Tänker vi tillräckligt ofta som Pippi?

Jag personligen har lovat mig att när jag kommer tillbaka från semestern ska jag ta chansen så ofta den dyker upp. Vi har många spännande projekt både pågående men också i sin linda. Utan att ta chansen så kommer vi inte på allvar kunna förändra branschen och lyckas med att få det stora genombrottet.

Jag vill även passa på att önska alla en riktigt trevlig semester, unna er tid till reflektion, glass med familjen och tid för att bara vara.

Så att ni likt jag har fyllt på med energi till hösten för att våga, våga utvecklas och ta chansen när den dyker upp.

Tack för att ni tog er tid!

Continue Reading

Experterna

Har vi något existensberättigande?

Vad händer den dagen Google, Amazon eller Apple för den delen bestämmer sig för att ge sig in i samhällsbyggnad?

Published

on

Jag satt häromdagen på ett flyg och läste Byggindustrin. Något ironiskt läste jag på min restid ett blogginlägg om hur min branschkollega Emile Hamon använder sin restid till reflektion, vilket även jag brukar göra. Restid försöker jag använda till att reflektera, läsa, meditera om man så vill, låta tankarna sväva.

En återkommande tanke jag haft på sistone är bristen på innovationstradition i samhällsbyggnad. Och innan ni som läser går i taket vill jag påpeka att jag såklart är medveten om att det sker massor med spännande initiativ på många håll och kanter i vår bransch. Det är inte brister på initiativ jag syftar till, utan att långsiktigt och ihärdigt cementera en innovationskultur. Och inte bara med fina ord, pilar och bubblor i någon årsredovisning utan faktiskt genom hårdvaluta som tid och ekonomi. 

Inom den fasta industrin har det sedan länge varit en självklarhet att avsätta en fast procentuell del av den årliga vinster till ett R&D konto, vilket en R&D manager står (i princip) fritt att förfoga över. I vår bransch tenderar innovation att bli personberoende. En person brinner för ett ämne, får gehör genom diverse informella politiska beslutsvägar och måste därefter äska medel. För vart ska kostanden för innovation konteras? Den frågan upplever jag tar upp alldeles för mycket tid i vår bransch, istället för frågan, vad kan vi utveckla? För är det något vi i vår bransch ska ha beröm för, är det vår förmåga att driva projekt, när väl ett utvecklingsprojekt är igång driver vi det med full kraft.

Min åsikt är att vår avsaknad av en naturlig innovationskultur leder till en tröghet inom nya innovationer till marknaden.

Jag skriver om detta då jag är genuint oroad, detta menar jag verkligen. Vad händer den dagen Google, Amazon eller Apple för den delen bestämmer sig för att ge sig in i samhällsbyggnad? Ur ett business case perspektiv är det inte alls otänkbart. Branschen står för en stor portion av världens BNP och har dessutom betydande möjlighet för utveckling. En spelplan som är en önskedröm för ett innovationsdrivet företag likt ovan nämnda. Om detta skulle inträffa, har vi då något existensberättigande?

Continue Reading

Trending

Copyright © 2019 Fieldly AB. Theme by MVP Themes, powered by WordPress.